Elin P

Ge mig bara ett mål. Ett nytt mål.
Och en förbaskat bra anledning att klara det.
Inställningen gör allt. Och motivationen gör inställningen.
Har alltid vart, kommer alltid att vara.

Just nu är motivationen på noll.
Det känns som studenten redan är avklarad på något sätt.

Throw away allting!!

Jag finns gärna där,
jag ställer mer än gärna upp.
Jag glädjer mig åt andras lycka och framgång.
Mer än de allra, allra flesta andra gör skulle jag tro.

Men ibland blir även jag trött på att bli tagen för given.
Jag kräver absolut ingenting tillbaka, det gör jag inte.
Dock är det skillnad på att hjälpa folk som blir uppriktigt glada, och som man vet skulle ställa upp om situationen var annorlunda, eller rentav den motsatta, jämfört mot någon som inte ens ser hur mycket man anstränger sig. Mja..

Vad hände med mitt nya livsmotto?
"Vill jag göra det här? Ja, nej eller kanske?"


Hm...