Elin P

Kunde inte somna igår på grund av en massa olika saker så jag vaknade konstigt nog inte förrän cirka 10.30 idag. Inte vanligt för att vara mig. Hur som helst, vaknade iallafall med världens huvudvärk och ont i halsen. Känner mig jättehängig, men har inget annat val än att gå till jobbet klockan tre. Fram tills dess blir det dock bara slappa skulle jag tro. Hade tänkt att göra massor, men jag orkar inte. Imorgon blir det långpass dessutom så det är bara att blita ihop.
Gosh, jag. behöver. vara. ledig.

Hur som helst kanske det dök upp en liten hint om en oväntad semester nu vilket skulle vara mer än välbehövligt för alla inblandade.
Sen kanske man skulle ta tag i livet någon gång också? 

Kvällsfunderingar som präglar en tyst kväll, efter flera med full fart, är hur dåliga vissa människor är på att dela lycka med varandra. Faktum är att många verkar tycka att gotta sig i andras olycka är bra mycket trevligare och mer underhållande än att dela den lycka som finns. Vilket förstås är väldigt tråkigt. Dagens moralkaka, I know, men man blir så fruktansvärt ledsen när man upptäcker det man redan visste. Att folk är dåliga på att dela lycka. Speciellt tråkigt är det eftersom jag själv alltid vill hjälpa och glädjas med andra. Delad glädje är dubbel glädje.

Meeen.

In the end - the love you get is equal to the love you give.
In the end - the love you get is equal to the love you give.
In the end - the love you get is equal to the love you give.
In the end - the love you get is equal to the love you give.




Jag fortsätter le, glädjas och uppskatta det fina.
Vad det än är.

När allt helt plötsligt har blivit lite snurrigt och man vaknar på morgonen och inte ens har koll på vad man själv heter så faller liksom alla rutiner. Och hur underbart det än är att tankar kretsar kring någon annan än sig själv så är jag en rutinmänniska.
Och alla mina rutiner har fallit samman.

I natt sov jag nästan tolv timmar, vaknade 10.30 och på något sätt är liksom hela dagen förstörd då. Jag har fortfarande inte kommit igång än.

Mitt jobb är helt OK nu på sommaren när det är mycket folk och tiden går fort, men jag blir galen av att jobba dessa oregelbundna tider vilka innebär att man vissa dagar börjar kl. 14-15 på eftermiddagen. Det funkar inte för mig. Jag vill gå upp på morgonen, ha en uppgift och komma hem på eftermiddagen. Att gå och vänta på att börja jobba kl. 14 gör mig trött, seg och allmänt ineffektiv.

& är det något vi inte gillar, så är det ineffektivitet, gott folk.
Men ibland måste man få tillåta sig själv att vara lite snurrig, för tro mig, det kommer komma en vardag också!

Nu ska jag fixa något att äta, för om en och en halv timme ska jag jobba. Huuh.. ; )



Ciao!

Although I'm kind of lonely I feel fine
Because I've done the discovery of all times
Won't you come a little closer
And I'll give you a clue

I figured out that happiness equals you

Usch vilken dag. Bara två lektioner men hemska.
Idag känns verkligen som en sån dag då man bara hade velat vara under täcket hela dagen, eller helst av allt vara i ett helt annat land, långt långt borta.
Idag är en sån dag där jag verkligen känner att jag inte hör hemma här, i den här staden.
Jag kommer aldrig någonsin förstå er.
& ingen kommer någonsin förstå mig.


Don't tell me how I should feel,
'cause I don't wanna feel anything.




Mitt sätt att hantera det här behöver inte vara sämre än ditt.

Nu ska jag se om det finns några ingredienser till att baka något. Behöver muntras upp lite (igen...) !


Tjing!

Home again efter lite äventyr och jag tror jag ska fortsätta denna kväll i helgens tecken - sömn!
Som jag skrev igår och i torsdags så kände jag mig lite hängig, och jag har minst sagt försökt sova bort det.
Jag tror att jag har lyckats :) Känner mig mycket piggare och fräschare även om jag går på ipren.

Så nu blir det att lägga i sig i sängen, tv-mys och ladda batterierna ytterliggare.
Imorgon är det lilla mamsens dag så då finns det en rad grejer vi ska göra till hennes förfogande.


Ett leende kostar så lite : )


It's her heart, afraid of breaking, that never learns to love.
It's her soul, afraid of dying, that never learns to live.

Kanske ganska oväntat har jag inte alltid varit en bitter, ensam och rentav sorglig individ.
Jag har också varit kär och lycklig mina vänner. (Tro det eller ej)
Kanske mer kär än lycklig till och med. Äckligt kär.
Jag har varit en sån där sliskigt sockersött kär tjej som blev knäsvag av att bara titta på honom med stort H.
Hans ögon, hans doft, hans leende, hans röst, hans allt.

Någonstans där tappade jag bort det.
Jakten på att vara den perfekta flickvännen började, en jakt som tog luften ur kärleken och inte minst mig själv.
Jag var så upptagen med att vara perfekt i alla andras ögon att jag inte hann känna efter vad jag själv behövde för att fortsätta vara kär och lycklig.

Jag blev aldrig någon perfekt flickvän.
Men det lärde mig något väldigt viktigt,
nämligen att ingen är perfekt.
Alla är oumbärliga på sitt egna lilla sätt och allas insatser behövs. Ingenting är svårare än något annat, ingenting blir någonsin perfekt.
För den perfekta människan finns inte, och om man väl skulle hitta henne skulle man nog inse att hon trots allt inte är helt perfekt.
Den som åker vilse får inte se så mycket, heter det ju. Så vad får den perfekta människan uppleva?

Jag är bara 18 år och har redan fått uppleva en helt fantastisk kärlek. Jag har fått uppleva en unik och speciell form av sprudlande, pirrig lycka. Jag hade dessutom turen att få träffa en av de mest unika av oss unika människor. Han var perfekt, enligt mig.

Varför känner jag mig bitter, ensam och sorglig för det?

Jag vet inte varför jag berättar det här, men jag antar att det är något jag har lärt mig i mitt hittils ganska korta liv. Försök inte vara perfekt, åtminstone inte i någon annans ögon. & uppskatta andra människor och det de gör för dig och för varandra, även de som inte, enligt dig, är helt perfekta.

I jakten på att vara perfekt går vi miste om så mycket annat.

Tro inte att du är bättre än någon annan, tro inte att någon annan är bättre än du.


Veckans moralkaka är definitivt avklarad ; )

Ett oväntat samtal fick mig att inse att jag är redo att titta tillbaka.
Och visst har jag gjort framsteg.
Även om jag aldrig kommer sluta sakna.
Även om jag aldrig kommer sluta ångra att jag gav upp.

Jag uppskattar verkligen livet nu.
Jag uppskattar mig själv.

Och bara det är väl värdefullt om något?


Sen finns det roliga bitar också..

"Du vet Adam i stora Eva och Adam är här. Sen kom storebrorsan i lilla Eva och Adam hit."

och

Pasta med kryddig korv.

Japp, det var det vi fick till lunch idag. Var faktiskt helt okej.

- "Jag gillar inte ens korv"

- "Jag gillar inte ens pasta"

Hahaha! 
Det är den konstiga K som har fått mig att ta livet med en klackspark och skratta åt det mesta.
Och det är underbart!
 

Ge mig bara ett mål. Ett nytt mål.
Och en förbaskat bra anledning att klara det.
Inställningen gör allt. Och motivationen gör inställningen.
Har alltid vart, kommer alltid att vara.

Just nu är motivationen på noll.
Det känns som studenten redan är avklarad på något sätt.

Throw away allting!!

Jag finns gärna där,
jag ställer mer än gärna upp.
Jag glädjer mig åt andras lycka och framgång.
Mer än de allra, allra flesta andra gör skulle jag tro.

Men ibland blir även jag trött på att bli tagen för given.
Jag kräver absolut ingenting tillbaka, det gör jag inte.
Dock är det skillnad på att hjälpa folk som blir uppriktigt glada, och som man vet skulle ställa upp om situationen var annorlunda, eller rentav den motsatta, jämfört mot någon som inte ens ser hur mycket man anstränger sig. Mja..

Vad hände med mitt nya livsmotto?
"Vill jag göra det här? Ja, nej eller kanske?"


Hm...

Herregud, det är inte kul. Jag och K har inte varit bittra eller tjuriga på hur länge som helst. Men idag är vi det.
Allting känns verkligen hur tungt och jobbigt som helst.

K ville likna oss vid bittermandlar. Jag skulle förmodligen hellre säga bitterfittor. Att lägga ut en bild på en sådan känns dock lite för vulgärt, hur det nu ser ut. Men jag vägrar tro att jag är något som liknar en nöt. Så jag väljer att säga att jag är sur som en citron: Jag är sur som en citron.



Det känns som att alla, verkligen alla har flyt utom jag. Allting går neråt just nu, och det känns mer än jobbigt. Fram tills idag har jag älskat mitt bekymmerslösa, fria, lättsamma och roliga liv ett tag. Men allvarligt talat, just nu vill jag helst bara ha en betryggande röst, en famn att krypa upp i, trygghet. Men jag hoppas att imorgon är en bättre dag, med en bättre feeling och att jag återigen går runt med ett leende på läpparna.

Idag känner jag mest för att bara boka den där enkelbiljetten till Bangkok. Helst med avresedatum om 3 dagar...

And so it is.
Just like I said it would be.
Life goes easy on.
Most of the days.

So it is.
The shorter story -
no love, no glory.
No hero in her sky.

And so it is.
Just like you said it should be.
We'll both forget the breeze.
Most of the time.




Did I say that I loathe you?
Did I say what I want to?
To leave it all behind....

Tillbaka, efter en rejäl partykväll, en bakisdag på jobbet och massa massa tankar.
Mådde extremt dåligt igår, bakisångest pga. vissa väldigt dumma och jobbiga incidenter.
Och det klart att det fortfarande inte känns okej någonstans.
Men allvarligt talat, vad gör det om 100 år?

















Just nu är det betydligt allvarligare saker som snurrar i min hjärna.
Två av mina närmaste släktingar har båda åkt in på sjukhus de senaste dagarna,
varav en fortfarande ligger på intensiven och är riktigt illa ute. :(
Så orättvist och hopplöst, det enda vi kan göra är att bara hålla tummarna.

Ta vara på era nära. På en sekund kan livet förändras till något man aldrig trodde det skulle likna.


Inte på topp just nu. Absolutley not.
Behöver nog lite skratt och uppmuntran nu!

Nu sa jag faktiskt ta och försöka sova. Kan behöva lite energi.
Känner mig asdeppig fast jag har haft en kanonvecka med sol, glassar och annat kul. Ska jobba hela helgen och har inget, absolut inget att se fram emot :(

Dessutom måste jag till skolan helt ensam på förmiddagen imorgon, fast jag egentligen inte börjar förrän kvart över tolv. Jobbigt och extremt tråkigt :(
Jag orkar absolut inte!!!! Men arbetet i Internationell Ekonomi ska in imorgon och det finns inget annat val. :(

Jobbigt med framtiden och planer om/efter studenten just nu. Sommaren känns inte lika lockande längre, absolut inte. Jobbajobbajobba och ingen resa eller andra äventyr inplanerade. Dessutom har det slagit mig nu att J verkligen ska flytta till Sthlm i juni.... :/

Vad fan håller jag på med? Vakna upp, le mot världen Elin! Precis som du alltid gör.... (:



Alla fick sina lyckliga slut. Alla utom Elin P.

Allvarligt talat, orkar inte känna såhär längre.
Det värsta är att jag inte kan sluta tänka på det.
& det gör fruktansvärt ont.

Up & downs.
Just nu är det downs.

Orkar inte prestera på det här,
och solens strålar värmer inte ett fruset hjärta.


Nu blir det ytterliggare ett uppdrag, sen måste jag fan prestera!



Tjing!