Elin P

Det här går inte.
Efter några år av lattedrickande och längtande efter en underbar latte har jag insett att det är slut.
Det var längesen jag drack en latte, för att inte tala om sist jag verkligen njöt av en latte.
Det är över nu, det funkar inte längre.

För faktiskt är det så. Precis som ett kärleksförhållande har det varit.
Jag blev förälskad i 15-årsåldern. Det var lite spännande och vuxet med kaffe och det var väl det som var så attraktivt. Samtidigt var latten så mjuk och len att jag bara föll pladask. Jag var kär.

Vi höll ihop i många år, latten och jag. Inte minst på gymnasiet när jag och K sprang ner till Sandys titt som tätt för att sluka en XL-latte med god aptit. Mumms! Dagens höjdpunkt.
En ännu större höjdpunkt var förstås Sevvan-latten som inte finns i lilla Nyköping. Den fick det att pirra till lite extra i magen. Sen köpte jag min egen mjölkskummare och blev frälst i hemma-latte.

Men det funkar inte längre.

För först insåg jag att förhållandet inte var praktiskt. Men jag var ju så kär. Det var ju så gott.
Men man blev så mätt, illamående, fick ont i magen och kunde knappt äta mer på hela dagen.
Dessutom blev det ju dyrt.
Men jag var ju så kär i latte att jag höll ut ett tag till.

Men det fungerade inte längre.

Jag kan inte hjälpa det. Jag vet att jag börjar bli gammal och jag förstår hur det här låter.
Men det är svart kaffe som gäller nu. Det är det som är godast.
Ibland kommer jag kanske vilja lyxa till det med en dyr Cappuccino på kafé, och jag har till och med köpt ICA's snabb-cappuccino för att slippa brygga kaffe på morgonen. Det är väl OK. Men inte lika gott som en kopp nybryggt svart kaffe, eller med en skvätt färsk mjölk i.

Tyvärr latten, det är slut. Vi kommer säkert hålla kontakten, men det kommer aldrig bli som förr.



Once you go black, you never go back.